Sitter här och lyssnar på Chris Cornells skiva Carry On. Och funderar på det här med att bli känslomässigt involverad i olika tv serier och filmer. Jag skulle kunna dra nåt dravel om den dramaturgiska kurvan eller nåt annat som jag lärde mig när jag gick Radio och tv programmet för typ 100 år sedan. Men det har jag inte tänkt att jag ska göra. Frågan jag ställer mig är istället varför låter vi oss själva bli så indragna i karaktärernas liv?

Man skulle kunna säga att det bara är bra manusförfattande eller övertygande rolltolkningar av bra skådespelare och egentligen behöver de inte ens vara bra skådisar. Men varför kan vissa serier eller filmer få oss att bli så inne i story linen så att vi rörs till tårar, skratt, rädsla och ilska i vissa fall.

Har vi inte tillräckligt med drama i våra riktiga liv?

Eller är det så enkelt som att vi får utlopp för förtryckta känslor? Och varför i så fall måste vi få ”hjälp- på- traven” med dessa känslor av olika scenarios som spelas upp på vita duken?

Jag ska medge och bekänna att jag är en sådan person som då och då kan röras till tårar om jag ser någon riktig känsloladdad scen.

Kanske är det så enkelt att man bara identifierar sig med olika karaktärer i filmer. Då kommer vi in på en helt annan nivå. Varför identifierar vi oss med karaktärerna? Film och tv serier var en gång endast till för underhållning, så som Charlie Chaplin, Helan och Halvan osv.

Men någonstans på vägen så blev detta rörliga media ett sätt att förmedla moral och etikett. Vi har nog alla sett filmer som känns som en enda stor och outhärdlig moralkaka. Dessa filmer är oftast undantaget för gråtmilda ögon. Eftersom det mer känns som att manusförfattaren försöker trycka ner denna kaka i halsen på oss utan att man får tugga den. Kan man i dessa fall skylla på ett övertydligt manus? Jag tycker att man kan det. Är det för mycket moral så brukar det oftast inte vara bra. Men jag kan samtidigt se kopplingen till dessa, moral och etiketts filmer och serier som ett sätt att lära ut värderingar som finns i samhället till de unga. Eftersom det finns de föräldrar som totalt skiter i att uppfostra sina barn med värderingar. (Detta gäller naturligtvis inte alla)

Jag är fascinerad av det faktum att detta är ett så starkt medium att vi faktiskt tar till oss det vi ser och hör. Och jag undrar vad tar vi till oss efter ett biobesök, vad är det vi lär oss? Och hur omvandlar vi detta i våra riktiga liv så att vi drar nytta av det?

Vilken är din favorit film, och varför?

Over and out

 

Hubbie

18 maj 2008 11:51

Det här måste lugnt vara ditt bästa blogginlägg, älskling. Det var riktigt intressant att läsa. Puss

 

Henrik

18 maj 2008 14:48

Vad tycker du om min nya header? :)

http://livetsomhenke.blogg.se

 

Weronica

18 maj 2008 23:30

Hallo!
Diggar verkligen din nya design =) blir lite lätt avis =)

http://weronicalarsson.blogg.se

 

penzel´n

19 maj 2008 06:26

ha ha ha ha, ja. jag håller med dig gumman.
varför, eller HUR?
kan man fastna i en serie?
jag har fastnat för HOUSE tillex.
Kram

http://www.penzel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till alla er som besöker min blogg av en eller annan orsak vill jag bara påminna om att jag har flyttat den till www.upinmytree.wordpress.com och där kan ni läsa om allt nytt. Det skulle vara mycket roligare om ni kommer dit istället då den uppdatera...

Nu har min nya bloggadress börjat sprida sig på nätet så jag tänkte att det var lika bra att jag la ut länken här. Andie´s treehouse   Det är här jag bloggar nu för tiden så vill ni fortsätta att följa mina äventyr så är det alltså på den nya adresse...

Ni kanske undrar varför jag inte har bloggat här på några dagar. Orsaken till detta är att jag med bitterjuva kännslor nu valt att lämna bloggagratis.se Inte för att jag inte gillar denna bloggvärd, och jag kommer fortsätta att rekomendera den till p...

Nu har jag kommit igång att vara ute och gå igen. Och detta tack vare att jag har sällskap av min kompis och hennes hund. Det går lite lättare när man går och snackar samtidigt faktiskt och sparka boll med vovven. Dagens promenad var ca en timme lång...

Idag har jag varit ute och gått på morgonpromenad med Zarah och hennes vovve. Det var trevligt att vara ute och promenera. Vi hann med att uppdatera oss om vad som hänt i våra liv på senaste. Vi har ju inte träffats sen jag var och hälsade på henne i...